Hej på er! Nu var det ett tag sen jag skrev ett ordentligt inlägg, men det har bara varit så mycket på gång den senaste tiden att jag inte riktigt har haft tid att stanna till och tänka. Jag sitter just nu och försöker fundera ut hur jag ska rangordna mina ansökningar till univeritet/högskolan. 

Som vanligt pendlar jag fram och tillbaka mellan vad jag vill göra "när jag blir stor". Det är svårt och jag har verkligen problem med att se mig själv inom något yrke. Det finns liksom inget som jag VERKLIGEN brinner för. Jag vill göra allt samtidigt som jag inte vill göra något. Mitt problem är nog att jag helst av allt vill trivas på jobbat och kunna utvecklas som person och att jag kanske egentligen inte riktigt bryr mig om vad jag gör. Vilket i och för sig kan vara bra, men även sjukt irriterande. 

Det är nästan så att jag önskar att någon av mina å så närvarande föräldrar hade pushat mig när jag var mindre. Jag var lika dan då, jag testade på allt, ville göra allt men ändå var det inget som fastnade. Herregud, jag ville bli hockeyproffs en gång i tiden och jag kan inte ens stå på ett par skridskor. Men tänk om någon hade sagt till mig "Nej My, jag tänker inte låta dig ge upp nu. Nu går du till träningen och så ställer du upp i några tävlingar och om du fortfarande känner att du vill sluta efter det då får du göra det". 

Gud, jag har försökt mig på så många sporter i hopp om att vara en sporttjej:
Judo
Ju-jutsu