Jag förstår inte. Jag är så förvirrad (det verkar vara ett genomgående tema i den här bloggen). Arg, ledsen, glad, besviken, you name it.

"Det var en minnesvärd dag för mig, den förändrade mig mycket. Men, det är detsamma med varje liv. Föreställ dig en utvald dag som plockas bort ur det, och fundera över hur annorlunda dess bana skulle blivit. Stanna upp, du som läser detta, och fundera över den långa kedjan av järn eller guld, av törnar eller blommor, som aldrig skulle fjättrat dig om det inte hade varit för den allra första länken på den där minnesvärda dagen." 

Charles Dickens, Lysande utsikter

Helt klart ett av det bästa jag har använt på länge! Läpparna blir så himla mjuka och lena och det dofta jättegott. Ett bra inköp om jag får säga det själv!

Varning för lyckligt inlägg:

ACNE ♥

"Man måste få leva lite också"... det är en fras som jag har använt/hört på tok för ofta den senaste tiden. Jag har inte gjort annat än levt. Fasiken det känns som att jag har haft sommarlov sen jag slutade 6:an. Om jag klarar det här och kan fortsätta med pluggandet då jäklar blir det skärpning. Jag har redan planerat in pluggdagar med my sister from another mother Jen och det kommer bli awesome. Hur mycket jag än vrider och vänder mig innan jag väl sätter mig med skolböckerna så älskar jag det. Jag älskar att läsa saker som jag inte hade någon aning om! 

Jag tror faktiskt att det är ett av mina problem. Av det jag läser så känner jag igen nästan hälften och blir irriterad och tänker ''varför ska jag läsa det här för? Jag kan det ju redan någorlunda!!'', men i slutändan så visar det sig att jag bara kan det om jag får hjälp att minnas. Och så kan vi ju inte ha det. Jag måste kunna allt utan och innan. Jag ska bli som ett uppslagsverk, fast snyggt. Hahah. 

Och jag vet att jag säkert har sagt det här så många gånger att hälften av er redan har slutat att läsa. Men det här är min blogg, jag måste få skrika ut ångesten lite nu och då. Jag måste få försöka puscha mig själv till att läsa och plugga. Problemet är det att varje gång jag sätter mig ner för att läsa så tänker jag ''jag missar så mycket. Åh jag skulle hellre vilja göra blablabla''. Även fast jag vet att när jag väl är klar med pluggandet så kan jag göra vad jag vill. 

Jag vet bara inte vart envisheten och självförtroendet har tagit vägen. Ibland när jag tänker tillbaka så undrar jag vad som hände. Jag brukade ALLTID ta mig igenom allt som var svårt. Jag kunde alltid rädda mig själv, jag ville alltid göra det, jag ville klara allt. Jag har envisheten kvar inom mig, jag orkar bara inte utföra det längre. Jag har gått och blivit världens mest lataste människa. Och det värsta av allt är inte att jag sviker mig själv utan alla som tror på mig. Varje "kom igen My, du klarar det!" stings a bit, för jag vet inte om jag kommer klara det. Och värst av allt skulle vara att göra Anders besviken. Så som han har ställt upp för mig nu. 

Så jag antar att jag borde, istället för att sitta här och klaga, fortsätta läsa så att jag kommer någonstans. Usch, är bara trött på att misslyckas hela tiden. Okej inte hela tiden. Det finns faktiskt saker som jag är jäkligt stolt över och som jag tycker att jag har lyckats bra med och det är mina vänner, min pojkvän (jag hoppas verkligen inte att han läser den här skiten.) och mitt liv här i stockholm. Hoppas bara att jag inte gör ni som betyder något i Gävle besvikna. 

Okej, slut på skitsnacket.

Jag är så nervös att jag håller på att gå av på mitten. Jag sitter och studsar på stolen, hjärtat går i 180 slg/min och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen! Jag vill läsa mer, men jag får inte in något i hjärnan. Tänk om jag misslyckas? Tänk om jag lyckas? Tänk om jag försover mig? Hur ska jag hinna plugga, jobba, skriva labbrapport, skriva tenta, plugga, jobba och skriva en till tenta på 1 vecka? Makes no sense!! 

Inte konstigt att jag inte kan sova på nätterna. Kryper ur mitt skinn just nu. till hösten (om det blir något till hösten) blir det fan en skärpning. ALDRIG i helvete att jag tänker genomgå en till sommar som den här. Panikplugg för hemska tentor. 

Kan inte ens äta för att jag är så nervös! 
okej jag är hyper. Ska försöka plugga lite till. Något kanske fastnar. PUSS

"Failure is simply the opportunity to begin again, this time more intelligently. "
-Henry Ford

“Anyone who says sunshine brings happiness has never danced in the rain”

Okej nu går det inte att förneka längre; hösten är här.

Varje gång någon berättar om deras storslagna planer, om hur de har tänkt flytta utomlands i ett år eller bara resa dit dom vill så är det något som växer i mig. Jag vill också. Varje gång någon pratar om det så är det som att dom pratar om mina drömmer och ska leva det liv jag egentligen vill leva. 

Jag vill också ut och resa. Åka till Australien och lära mig surfa, se världen. LEVA. 

Jag försöker alltid tänka ''snart My, snart är det din tur''. Efter jag har utbildat mig, skaffat ett jobb och samlat ihop lite pengar så kan jag börja fara runt. Men är det verkligen så? Jag kommer ha ett jobb att anpassa mig till och innan man vet av det så kanske jag sitter där med 5 barn och en man som har lämnat mig.  Haha okej det var en tragisk tanke.

Nej men för sjutton. Vad är det jag vill säga egentligen? Jag är så upptagen med att drömma att jag ibland glömmer bort att leva. 

Har någon av haft ryggskott och/eller inflammation i ryggmusklerna? Kombinera dom två så har ni mig just nu. Min träningsvärk är så enorm att jag knappt kan sätta mig ner på toaletten och ännu mindre resa mig ur sängen utan att försiktigt hasa mig ner. Nog för att jag alltid har haft hälsa/kondition och styrka som en 80-årig dam som levt livet lite väl entusiastiskt, men nu har jag hållning som en också! Det enda som saknas är de 10 katterna och jag skulle vara en crazy old catlady. 

Inte nog med ovanstående, idag har jag sovit bort hela dagen också. Dvs en massa timmar som jag kunde plugga på. Jag måste försöka ta igen det. Dumt att sova till halv ett några dagar innan en tenta som man inte kommer klara av.

Jag har precis möblerat om i mitt rum! Inte för att jag har så otroligt mycket att jobba med, men nog tog det ett litet tag allt. Och jag kan ju säga att jag insåg en hel del saker under tiden...

Dagens insikter:

Är det höst? Ruggit väder och lite halvkyligt ute... Nåja! Jag lyckades i alla fall få lite sömn inatt och det var så skönt! Cornelia ringde nyss och väckte mig så nu är det dags att bege sig till skolan för ännu en pluggdag. Igår satt jag i 9 timmar och skrev. 

Efter pluggandet ska jag nog åka till stan och träna lite med Jen. Det var så LÄNGE sen jag tränade, jag kommer vara helt död imorgon (hoppas jag). Nej, dags att leta efter en jacka att ha på sig! Puss så länge.

Jag är så lättad/lycklig att jag skulle kunna tuppa av här och nu. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig.

Förresten på bilden sitter jag med en italienare som sa att han blev kär i mig, han frågade efter mitt nummer eller om jag ville ta hans. Jag sa vänligt ''Nej tack, jag har pojkvän'' var av han kontrar med ''Ja? Jag har en flickvän!'', min blick fick honom att resa sig upp och gå rätt så snabbt. 

♥

Nej, det blir seriöst inte roligare än såhär. Jag kunde inte sova inatt så jag hoppade på bussen vid sju och åkte till skolan. Jag kände att det var mycket bättre än att ligga hemma och försöka sova. Jag skulle antagligen ha somnat vid nio och sen sovit hela dagen och förstört min dygnsrytm totalt.

Just nu har jag lite utav en plugg-pause för att Cornelia har tagit min bok och jag kan inte jobba utan den. Segt.

Nu ska jag fortsätta kämpa med att hålla ögonen öppna.

Nej, det blir seriöst inte roligare än såhär. Jag kunde inte sova inatt så jag hoppade på bussen vid sju och åkte till skolan. Jag kände att det var mycket bättre än att ligga hemma och försöka sova. Jag skulle antagligen ha somnat vid nio och sen sovit hela dagen och förstört min dygnsrytm totalt.

Just nu har jag lite utav en plugg-pause för att Cornelia har tagit min bok och jag kan inte jobba utan den. Segt.

Nu ska jag fortsätta kämpa med att hålla ögonen öppna.

ångest. Vill inget hellre än att spola tillbaka tiden. Kan man vända sin ångest till något bra? Typ fokusera den på att plugga? 

... and today I got my glasses.

Japp, jag har gått och blivit med glasögon. Det känns inte alls bra, inte för fem öre. Eller snart har jag dom.

1. Dom är fula
2. Dom var dyra
3. Mitt ansikte är inte skapt för något
4. Dom var dyra (tåls att nämna två gånger)

Jag försökte avbeställa dom men det gick inte. Jag försöker se det positiva med det hela: även om dom är fula så kommer jag kunna läsa ordentligt, vilket är förbaskat skönt. Fram tills jag har vant mig (eller har råd att köpa ett annat par som ser bättre ut) så får jag helt enkelt bara ta fram dom när jag sitter ensam hemma i min säng och läser, haha.