But all is silent, save the wind, howling at my back.

Även om snön är frånvarande och det inte knastrar under skosulorna så har Stockholmstad börjat göra sitt för att sprida en varm julkänsla. Julbelysningen lyser som tusen stjärnor längs med gatorna och skyltfönstrerna känns varma och hemtrevliga. 

Med en latte i handen gick jag och Amanda runt på stan och kollade på all belysning. Tänk så mycket några lampor kan göra för den visuella helheten. Om det är något jag älskar med julen så är det allt jobb man lägger ner på att pynta och göra det mysigt. Jag blir helt varm i kroppen, haha. 

Även om jag ofrivilligt erkänner det här så saknar jag snöbetäckta ängar och frost på fönsterrutorna. Jag vill sitta inlindad i en filt, i en fotölj med en god kopp te och en riktigt bra bok och bara blicka ut över ett vitt landskap. Det är vad jag kallar maxad mysnivå. 

Bakom Naturhistoriska museet ligger det en äng som jag ofta går förbi. På vintern är den helt otroligt vacker. Den vita och rena kontrasten mot byggnades mörka och historiska utseende i solnedgång är otrolig. Jag måste försöka fånga det på bild.

Fram tills dess får ni nöja er med några bilder från vår dag idag. Tredje bilden och neråt är alla tagna från NKs skyltfönster där man får följa nissarnas jobb med " The Good or Bad"-listan fram till tomten som cyklar för att hålla igång julgransbelysningen på ett miljövänligt sätt. 

















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0