The bluest eyes in texas






Ett liv kan försvinna så fort, bara ta slut. Det kan hända av de mest naturliga orsakerna men också vara en konsekvens av en annan människas handling. Jag kommer aldrig förstå vad det är som driver människor, vad som får dem att tro att deras handlingar är rättfärdigade, vad som ger den människan MAKTEN att ta en annan människas liv.  En männsika vars liv knappt har hunnit börjat. En människa som kanske inte har haft chansen att visa för sina nära och kära hur mycket hon/han älskar dom. En människa, ett liv, en individ. 

När sånt här händer, som det i Oslo, 9/11 eller alla andra sjuka brott som människor begår så blir jag rädd. Jag blir uppriktigt mörkrädd.

2251: It has been a dramatic and painful day for Norway. First, a huge bomb hit the government quarter of the capital Oslo, killing at least seven people and injuring an unknown number. A few hours later, an apparently lone gunman opened fire at a political youth camp on an island to the west of the city, leaving at least 10 young people dead. The search for missing people there is ongoing.

Källa: BBC News


D
et är så sorligt. Hemskt. Jag vet att jag inte är den enda som kommer skriva om det här, men jag var bara tvungen att få säga något. Visa vad jag känner. Jag tände ljus för dom i Oslo. För att visa omtanke och medkänsla. Jag hoppas att jag en dag kommer vakna upp i en värld där sånt här inte händer. Där oskyldiga människor inte mördas, våldtas eller slängs bort som om dom inte vore annat än skräp. 

Minns ni den där låten man alltid fick sjunga i grundskolan (det fick vi åtminstone göra på brynäs)? I natt jag drömde av Cornelis Vreeswijk:
I natt jag drömde något som
jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord
och alla krig var slut


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0