Jag vet inte vad det är som händer med alla runt om kring mig, men ju mer jag granskar desto mer ser jag hur allt faller isär. Det gör så ont att se vänner må dåligt, speciellt nära vänner. Och det är så otroligt svårt att fokusera på skolan just nu. Jag har aldrig känt mig mer ensam men ändå så omringad som nu. Jag kämpar för att hålla mig på en rak linje uppåt och inte återuppta mina vanor från förr. Det går inte så bra. Bröstsmärtan, andningen, huvudvärken, orklösheten, allt kommer tillbaka. 

Samtidigt som jag försöker stå rakryggad så försöker jag lista ut vart jag står i förhållande till massa annat. Det är inte lätt att göra när man inte vet vart alla andra är. Allt är upp och ner och det är bara februari. Allt jag undrar är varför alla dåliga saker händer samtidigt? Är det någon som försöker knäcka mig? 

...Ja, jag är medveten om hur EMO det här inlägget är. men jag måste bara få ventliera mig. Ge mig några dagar att komma tillbaka, att läka. Ni som känner mig vet hur jag fungerar. Jag bryter ihop och reser mig upp några dagar senare. That's life. Det finns ingen tid egentligen till att ligga och tycka synd om sig själv.

edit: Jag vill bara lägga till att det finns vissa människor som verkligen får mig att orka just nu. som ser till att jag kliver upp på dagarna och gör något. Ni som får mig att skratta och må lite bättre. Ni som lyssnar och ni som bara går brevid mig och ser snygga ut, haha.