Det känns som att ångest och studentliv går lite hand i hand med varandra. Jag tycker i alla fall att jag inte känner något annat än ångest nu förtiden, eller ja vi har ju den där känslan av hopplöshet och trötthet också. Jag känner hur som helst att jag borde ta och lägga mig i sängen och sova nu. Förneka att jag har en dugga på tisdag och att jag kommer vara borta hela helgen, förneka att jag har laboration imorgon, förneka att jag är utmattad! Nyss var jag stressad för labrapporten som skickades in idag, den stressen sitter fortfarande kvar samtidigt som den övergår i stress till allt annat. Jag tror att jag tappar greppet. Men snart så. Det finns alltid omduggor och andra chanser så jag överlever. Om inte annat så får jag väl göra skiten nästa år, haha. 


Nej men gud. Jag måste sluta vara så bitter! Inte fasiken vill ni höra på mitt eländiga klagande hela tiden! Jag har precis ätit en kopp med nudlar (ja, ni läste rätt: en kopp) och duschat. Så nu är det nog faktiskt sängen som gäller. Jag har ju haft en tendens den senaste tiden att inte vilja vakna till min väckarklocka så nu ska jag ställa typ 20 alarm!! Imorgon ska jag nämligen tillverka acetylsalicylsyra. Hojta till om ni vill ha, haha. 

Men sovgott mina få men ack så trogna läsare...