30 timmar senare

Jag lever fortfarande! Jag kan meddela er att duggan gick precis som väntat (vi fick se facit nästan direkt efter) och jag har inte så mycket mer att säga än omdugga, haha. Anywho, jag har precis kommit hem från stan. Jag försöker desperat hitta någon som vill klacka om mina skor så att dom bli användbara tills på torsdag, sen borde jag även tvätta men orken finns inte riktigt. 

Nu hade jag tänkt kolla lite på vänner, försöka skriva lite på labrapporten (den ska in på torsdag) och sen är det sömn för hela slanten som gäller! Jag har varit upp i över 30,5 h. Det låter kanske inte speciellt mycket men det känns en del, eller ja.. kändes! 

Men nu blir det vänner! Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0