Vad snabbt ändrar sig. Från vitt till svart, det är som att det inte finns en grå zone. Jag försöker hänga med och ta en timme i taget. Inga förväntningar, inga andra än att jag snart kommer bli sårad. Då blir inte smärtan lika stor sen. Jag hade en kompis som sa till mig dina ögon är så uttrycksfulla, man ser sorgen för bra. Jag har suttit här och funderat över det här. Hur vida det är sant eller inte. 

De senaste dagarna har jag haft perfekta tillfällen att ifrågasätta men jag är för feg. Den enda människan jag inte vågar ställa mot väggen. Jag antar att jag vet vad alla svaren är och jag försöker väl undvika att bli sårad. Vilket inte funkar. Hm, nåja. Nog pratat om det här.

Nu tänker jag ta min snoriga näsa och krypa ner under täcket och sova borta ännu en dag utav mitt liv. Men det kommer många dagar, många stunder att älska, många människor att ta till sig och många vänner att förlora. Det gäller att inte gräva ner sig för mycket i smärtan. Det förlorar man bara på. ingen som får dig att gråta är värd dina tårar. Det är lite utav mitt måtto här i livet tror jag, i alla fall i stunder av smärta. Haha. Pussis.