Jag ska strax gå och lägga mig men jag tänkte bara att jag skulle skriva ett inlägg först. Jag har egentligen inget vettigt att skriva om, inget att tillföra den här världen. 

Jag satt precis och läste en blogg som verkligen fick mig att tänka till. De flesta bloggar handlar om vardag, kläder, smink, humor eller mat... Men det är sällan som man läser en blogg som tillför något, som berör eller som förmedlar mer än vad man åt till lunch och vad det är för trender som händer i höst. 

Det är lite tråkigt... Jag ska väl inte säga så mycket, jag tillför inte mer än mina problem. Men jag tycker att det skulle vara kul om det fanns fler som försökte nå ut med information i sina bloggar. Gud vilken röra det här blev! Det märks att jag är trött och att det börjar bli dags för mig att sova.

Imorgon måste jag städa (jag gjorde aldrig det tidigare). Kanske kan jag till och med hitta harkrankarnas högkvarter där dom sitter och smider planer och onda komplotter mot mig. Jag förstår inte varför det bara är jag som har problem med dom små liven. Dom reser i par men till att börja med är det bara den ena som visar sig. Den retar upp mig och precis när jag tror att jag har dödat den så kommer den andra för att skrämma mig. För att visa att dom återuppstår. När jag sitter där stel av chock och panik så ser man hur benen på den förmodade döda harkranken börjar röra på sig. Sen börjar jakten igen, men nu har jag två mål och båda ska sluta i min papperskorg eller toalett. Dom ska inte få vinna över mig, jag kan ta dom! Nu har det börja komma små bäbisar, harkranksyngel. Dom flyger runt och retar gallfebern på mig. 

Dom tror att dom är så smarta, men jag vet bättre. Dom har inte ens en hjärna, dom har en liten ''boll'' bestående av nerver som skulle kunna motsvara den enklaste utav enklaste formen av hjärnor.  En dag är ni besegrade era äckliga monster!