Vilken dag det här har varit. Det känns som att den aldrig har velat ta slut men äntligen är klockan snart 23. Idag har jag hunnit gå från att älska min kurs till att avsky den (föreläsarens fel), jag har ätit sushi, kollat på filmer, däckat, hoppat av vid fel tunnelbana, nästan ramlat och slagit mig i trappan och för att inte tala om bergochdalbanan med mitt blodsocker. 

Nu ligger jag i alla fall i sängen och hade tänkt läsa igenom lite till seminariumet imorgon. Skulle kännas bra om man åtminstone hade grepp om frågorna. Sen blir det sängen, stenhårt. 

På tal om något annat så är jag på farlig mark. men det känns bra, bättre än på länge och det är läskigt. Jag vet inte om jag är redo att kasta mig ut i det ofantliga djup som finns där. Jag vill vara det, jag tror att jag är det. Jag är bara rädd för att vara ensam om det.