Jag tänkte på det här med Stockholm och har kommit fram till att jag har anpassat mig rätt så bra i storstaden. Jag trivs med att det alltid är något som händer, det finns alltid något att göra och alltid någon att prata med. Människor är trevliga och det finns så många intressanta individer att iakta och försöka läsa av.  

men oavsett hur bra jag har anpassat mig till staden så tar studentlivet musten ur mig. Jag vet inte varför men under den här kursen så har jag inte haft någon motivation till att plugga (det beror nog mest på förra kursen), men nästa kurs då jäklar!! Då kommer det roliga, det kommer bli grymt. 

Den här helgen har varit utmattande... i fredags satte jag mig i skolan med Cornelia och försökte plugga... Sen sprang jag runt på stan som en galning och drack kaffe och försökte ignorera det faktum att jag har tenta imorgon. Det var tänkt att vi skulle gå på bio men sen blev vi medbjuda ut på lite vin. Det lät lockande men jag visste att jag bara skulle somna framför en dyr flaska Amarone (som INTE jag betalar...). Så jag valde att åka hem, halvsova mitt i ett strömavbrott.Men som min räddare på den vita springaren så var min man hungrig så jag bjöd honom på en pizza innan jag somnade för andra gången den kvällen. 

Sen blev det mys bland fjärillar och 27 grader med tropisk fuktighet, följt av en promenad bland träden. Det var med andra ord en bra start på dagen som följdes av desperata försök att plugga. Samma sak gällde idag, desperata försök till att lära mig något, vad som helst! 

Nu sitter jag här och gör allt för att förneka att dagen börja lida mot sitt slut och att det snart är måndag och tenta. Varför började jag plugga i fredags för? och knappt det. Fan, blir så ledsen.