Jag önskar att jag för en gångs skull kunde få allt att bli rätt. Varför måste det alltid vara något som komplicerar? Det är alltid något i vägen. Det finns alltid någon som är lite bättre, lite snyggare, lite starkare, lite smartare, lite mer av allt. Det slutar alltid att jag står där som en fårskalle. Det är inte alltid så kul att motbevisa andras teorier. Det är tur att jag trots allt är så pass klar i huvudet att jag inte förväntar mig massa dumma saker. Jag hänger med i matchen ibland. Nåja, jag har åtminstone tagit ett steg som jag inte trodde att jag skulle våga göra. Det är alltid något! :D

Men till något helt annat: JAG HAR BÖRJAT TRÄNA IGEN. Äntligen är allt jag har att säga. Det blev svindyrt och jag vet inte alls hur jag ska finansiera detta, men det kommer väl. Det var skönt att få igång pulsen lite och låta kroppen arbeta. Jag har känt den senaste tiden hur jag mer och mer faller ut ur form så det var dags att ta tag i det. På onsdag ska jag med en personlig tränare (nej jag har inte en egen) lägga upp ett program som jag sen kan följa. Det kommer bli skitbra. 

Nu ska jag sätta mig ner och läsa igenom ett kapitel i kursboken. Tjejerna och jag har kommit överrens om att vi ska ta tag i en del i taget fram till omduggan och verkligen bearbeta den tillsammans. Det behövs verkligen för jag vill INTE skriva om duggan igen. Det skulle vara så jäkla tråkigt. Så nu blir det plugg, sen sömn för hela slanten!