Ah shit! Nu är jag äntligen hemma! Vilken jäkla resa, först satt det gråtande bäbisar på tåget (men sånt stör mig inte, dom stackarna måste ju få uttrycka sig också), otrevlig tågvärdinna, hemsk väg från pendeln till tunnelbanan med all min packning, ännu värre var det att få upp allt för trapporna, men NU, nu är jag äntligen hemma och sitter i min säng. 

Idag har jag precis bevisat att min envishet tar mig längre än vad jag tror, jag vägrade för allt i världen att släppa dom förbannade väskorna! Haha, nu har jag knappt någon känsel i armarna, haha.


Jag antar att jag borde försöka packa upp alla mina grejer och sen krypa ner i sängen, men jag orkar verkligen inte resa mig upp, haha. Jag ska försöka samla lite ork, men vi hörs framöver!