Inatt 04:04 var det exat 19 år sedan jag föddes. Jag känner mig inte redo att fylla nitton för efter det kommer 20. Det är för mycket ansvar, förmycket vuxet. Jag är en tonåring, inte någon som ska ge sig ut i det vuxna livet. Igen som ska betala räkningar, bo ensam, leva mitt liv med mina regler. 19 år gammal, en student på väg till Uppsala eller Stockholm. 

Det är skrämmande och det är skönt. Det är allt och lite till. 19 år, vart har tiden tagit vägen? De första tio åren utav mitt liv flög ju förbi, dom minns jag inte. Men resten? Jag minns fortfarande första dagen på högstadiet. Vi satt i en ring och skulle säga våra namn och en sak som vi gillade. Teambuilding i hemlingby och timvis med prat vid busshållsplatser. Med det kom även känslor, ojojoj. 

Lika väl minns jag första dagen på Vasa. Det första jag såg var en liten tjej med världens blondaste och fluffigaste hår och en nästan lika liten tjej med rosa hår. Jag tänkte helt ärligt, vad kommer hända under dessa år? Men sen visade det sig att jag hamnade i en riktigt bra klass. Och även här uppstod det en massa känslor. Jag skyller på tjejen med det rosa håret!

19 år. Nu kanske jag har levt en fjärdedel utav mitt liv, hej och hå! Gammal och grå. Haha.