Det var du

Jag låg i sängen redo att sova, en timme senare befann jag mig på en mörk stig i nattens kyla. Det var mysigt, kanske lite för mysigt. Värme, hjärtslag, andetag och trygghet. Det var fel, det var allt som inte borde vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0