Sjung om studentens lyckliga dar

Studentdagen, sista dagen med gänget, sista dagen med lärarna, sista dagen.  Jag vet inte vad jag ska skriva, jag kan inte sätta ord på dagen. Den var underbar, skrämmande. Jag har aldrig känt mig så lättad, glad och tom samtidigt.

Jag har redan skrivit om alla känslor kring studenten, så jag ska försöka undvika att göra det nu och bjuda på lite bilder istället. Som vanligt ligger säkerligen alla på facebook redan och jag skulle våga gissa på att de flesta utav er är vän med mig på FB. ANYWAY.  Här kommer det bilder från Champagnefrukosten vi får ta det en bit i taget då min webbläsare tydligen inte vill att jag ska posta det här inlägget. Den har nämligen kraschat minst 5 gånger, varje gång jag har försökt. Så det kanske är säkrast att ta det bit för bit. Dessutom är det egentligen bara utskjutsen kvar nu. 

Åh alla dessa underbara minnen. Det låter som att det var en evighet sedan jag stod framför skolan med äckligt mousserat vin i ena handen, champagneglass i den andra och chokladdoppade jordgubbar som smakade gudomligt. Och jag minns pirret jag hade i magen när vi satt i Aulan. Min PA-grupp fick stipendier. Alla var glada och klockan började sakta men säkert närma sig ett. Jag kände att min tid på vasa inte var över. Så många lärare jag inte hade sagt hejdå till, så mycket jag hade velat ändra och så mycket jag skulle vilja göra. Men när vi stod i korridoren vid lärarrummet och hörde hur ''NV3a'' löd ur högtalarna kändes det inget annat än perfekt. Vår tid var kommen (nu låter jag bara patetisk och dramatisk), det kändes som att vi har gjort vårat. Nu är det vår tur att bege oss ut i världen och förbättra den. Göra den våran.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0