Man kan aldrig bli för ung för att citera Shakespear eller hur? Den meningen har tagit mig över en timme att formulera. Jag är lite i obalans, obviously. Jag förlitar mig på att balansen kommer i fas snart igen. Jag hade ett genombrott idag. För första gången på sex år, insåg jag vad jag vill och vad jag är värd. Nej, för första gången kände jag och erkände jag för mig själv. Det känns befriande. Än så länge har jag inte fällt några tårar. Det har jag gjort så att det räcker under min tid här på jorden. Det kändes som att en stor sten lyfte från mitt bröst och jag kunde äntligen säga hej då. Parting is such a sweet sorrow.

Utöver min känslomässiga resa så nalkas det mys med brudarna imorgon. Det är tråkigt att det sker så sällan, men vi har alla förändrats. Det är bara ett faktum och det gäller att göra det bästa av situationen. Tyvärr så verkar det som att Amanda inte kommer hinna träffa oss innan hon åker till Barcelona. We'll just have to take the time when she comes back. 

Jag undrar fortfarande vad vi ska göra imorgon. Det verkar vara en dag då vi bara ''go with the flow'' (så att säga!). Det kan kanske vara trevligt det också. 

På tal om något annat, gud vad skönt det var att skriva av sig. Även om jag inte skrev något utav betydelse så känner jag mig lättad. Haha, udda. Men ni ser, en blogg behöver inte bara betyda dåliga saker! Nu ska jag kolla klart på ett avsnitt innan jag lägger mig och läser! 

Sovgott mina nattugglor.