Glittrande himmel

När jag gick hem så kollade jag upp mot himlen, förväntan var en stor svart tomhet. Men blicken möttes av små glittrande snöflingor, virvlandes i luftströmmarna och vägrade släppa taget och falla mot marken. Det är där någonstans jag är, virvlandes i luftströmmarna. Klamrar mig fast vid det som är, det vackra, det trygga men ändå okända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0